Varför ska saker och ting vara så svårt....
Jag sitter där jag sitter i 14 dagar till, trots att vi inte har ett piss att göra! Känns ju som att slänga pengarna i sjön. Jag trodde dessutom att jag äntligen skulle få en ordentlig intruduktion om hur saker och ting kommer att funka inför hösten/vintern, men detta skulle jag tydligen göra på min egna fritid?! Mycket kan jag göra men börja arbeta gratis känns om jag gjort tillräckligt redan denna sommar. Jag börjar låta negativ igen och det är något jag försöker mottarbete och jag försöker hålla mig till de människor här nere som förgyller min närvaro!
Det känns otroligt jobbigt att vara borta från min familj och mina vänner, jag menar inte att jag ångrat min tjänst inför hösten! ABSOLUT inte, men saker och ting skulle behöva en skjuss på vägen och kanske engagera sig lite.
Mamma var beredd att komma ne roch hälsa på men eftersom jag tydligen inte kunde fåtag på någon som kunde svara på hur min arbetssituationen skulle se ut på flygplatsen så fanns det inga biljetter att boka längre. 14 dagar är inte lång tid men det känns som en evighet och känns som att jag slänger bort 14 dagar som jag kunde fått spenderat med mina nära och kära där hemma.
Jag börjar känna mig instäng och isolerad och kroppen börjar ropa på hjälp... Ibland skulle jag bara vilja ha en kram från någon där hemma.....
Saker och ting planeras inför hösten, men vi är redan där och snälla folk börja engagera er! Folk ska bara veta hur mycket jag har jobbat på för att få komma hem ännu tidigare men som ensam svensk guide så blir det ju uppenbarligen svårt även fast vi har en dansk guide kvar som talar bra skandinaviska.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta men känns som min blogg den senaste tiden har handlat om festande och annat dom döljt om hur jag egentligen känner..... Önskar bara att någong bara skulle kunna komma och dyka upp och krama om mig!
Det roliga är att när man kommit hem och åkt vidare till GC som kommer jag längta så mycket tillbaka till MAK-tiden och Therese och Emma, TACK
Det känns otroligt jobbigt att vara borta från min familj och mina vänner, jag menar inte att jag ångrat min tjänst inför hösten! ABSOLUT inte, men saker och ting skulle behöva en skjuss på vägen och kanske engagera sig lite.
Mamma var beredd att komma ne roch hälsa på men eftersom jag tydligen inte kunde fåtag på någon som kunde svara på hur min arbetssituationen skulle se ut på flygplatsen så fanns det inga biljetter att boka längre. 14 dagar är inte lång tid men det känns som en evighet och känns som att jag slänger bort 14 dagar som jag kunde fått spenderat med mina nära och kära där hemma.
Jag börjar känna mig instäng och isolerad och kroppen börjar ropa på hjälp... Ibland skulle jag bara vilja ha en kram från någon där hemma.....
Saker och ting planeras inför hösten, men vi är redan där och snälla folk börja engagera er! Folk ska bara veta hur mycket jag har jobbat på för att få komma hem ännu tidigare men som ensam svensk guide så blir det ju uppenbarligen svårt även fast vi har en dansk guide kvar som talar bra skandinaviska.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta men känns som min blogg den senaste tiden har handlat om festande och annat dom döljt om hur jag egentligen känner..... Önskar bara att någong bara skulle kunna komma och dyka upp och krama om mig!
Det roliga är att när man kommit hem och åkt vidare till GC som kommer jag längta så mycket tillbaka till MAK-tiden och Therese och Emma, TACK
Kommentarer
Postat av: Laura
Smil og vær glad darling.
Imorgen får du et kram af mig om du vil! :)
Trackback
